Den moderna konservatismens viktigaste tänkare

Figuren nedan sätter den moderna konservatismens viktigaste tänkare – Burke, Hegel, Kirk, Oakeshott och Scruton – i relation till varandra, och hur deras tänkande förhåller sig sinsemellan utifrån de två huvudinriktningarna socialkonservatism och liberalkonservatism där vissa andra tänkare framhålls såsom typiska.

Vi ser ett idémässigt åtskiljande mellan Kirk och Scruton som sammanfaller med den etablerade (europeiska) uppdelningen mellan liberalkonservatism och socialkonservatism, genom att Kirk tar avstånd från bl.a. Hegel och Bismarck medan Scruton betraktar dem såsom sanna konservativa. Vi ser att Oakeshott, som skiljer sig i sin syn på välfärdsstaten och den liberala marknadsekonomin från Scrutons dragning åt det socialkonservativa hållet, har överlappningar med både liberalkonservatismen och socialkonservatismen. Oakeshotts tänkande rör inte hela konservatismen utan vissa delar av den, vilka han liksom Scruton bygger på en syntes mellan Burke och Hegel, och han har på så vis en kompletterande roll inom den moderna konservatismen till både Kirk och Scruton (vilka båda två betraktar Oakeshott såsom en allierad). Vidare ser vi att liberalkonservatismen och den amerikanska konservatismen i Kirks tappning i huvudsak överlappar varandra, men att Kirks ”traditionalistiska konservatism” också inbegriper mer av socialt ansvar än den typiska liberalkonservatismen vilket bl.a. kommer till uttryck genom att Kirk inkluderar Disraeli i sin kanon.

Det bör här påpekas att de tänkare vars namn är med i denna figur (Figur 7), är placerade på en viss plats i syfte att tydliggöra hur deras tankegods i det för konservatismen mest väsentliga förhåller sig i huvudsak till de definitioner av socialkonservatism och liberalkonservatism som används i denna bok. Det betyder inte att precis allting som dessa tänkare har publicerat placerar sig på just den platsen i bilden – eller ens faller inom (den burkeanska) ramen. Vad t.ex. gäller Hegel är det bara hans verk Andens fenomenologi och Rättsfilosofins grunddrag som är relevanta för den moderna, burkeanska konservatismen.

Vid sidan om Burke har Hegels filosofi spelat en särskilt stor och avgörande roll för konservatismens idéutveckling – både i dess första utvecklingsfas och i dess nu pågående tredje utvecklingsfas. I bokens Del II presenteras därför till att börja med Burkes tänkande. Därefter de delar av Hegels tänkande som utgör ett så betydelsefullt filosofiskt stöd för Burkes synsätt och ståndpunkter, att tänkare som Oakeshott och Scruton framgångsrikt har kunnat utveckla en hel sammanhängande konservativ filosofi genom att sammanföra dessa två väldigt olika slags typer av tankegods. Vilket naturligtvis är ett helt annat slags projekt än Kirks upprättande av en konservativ kanon i Burkes efterföljd och formulerande av konservatismens huvudsakliga och sammanhållande principer. Men det är ett projekt av minst lika stor intellektuell betydelse för den moderna konservatismen internationellt, och dess upplevelse av att ha en gemensam idégrund och filosofi. Oakeshott och Scruton har också kommit att bli de konservativa tänkare jämte Kirk som rönt överlägset störst internationellt inflytande under de senaste 65 åren.